När Pernilla förälskade sig i barnyoga

Allt började med en idé, som det så ofta gör. Jag hade själv utövat yoga en tid när ungdomarna på fritidsgården var nyfikna på att testa. Improviserat ledde jag ett kortare yogapass utifrån den yogan jag själv praktiserade och där väcktes en idé. Som fritidsledare arbetade jag med flera olika målgrupper, bland annat ungdomar med funktionsvariationer.

Jag googlade och läste på om att yoga med barn och unga med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Ju mer jag lärde mig desto mer intresserad blev jag! Och när jag hittade en utbildning för att bli diplomerad barnyogaledare bestämde jag mig för att gå. Upp över öronen full med engagemang började jag praktiserade det jag hade fått lära mig. Och jag bara älskade det!

Att få ge barn och unga en stund fri från prestation där man bara får vara, precis som man är, kändes som en gåva. Att få se barnyogans effekter var så häftigt. Självklart visste jag hur bra yogan fick mig att må, men att se ut över rummet under den avslutande avslappningen gjorde mig varm i hjärtat. Och så gick det till när jag förälskade mig i barnyogan.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *